Det här blir, tror jag, ett avsteg från mitt vanliga agilevangiliserande. Istället tänker jag summera lite tankar om den civiliserade människans relation till robotar.

Sedan en tid tillbaka har jag hört flera av mina vänner prata varmt om sina små dammsugarrobotar (Roomba från IRobot). De klarar trösklar, hittar till sin laddningsstation när den behöver ladda upp sig och kan dammsuga när ingen är hemma. Jag kände att det nog är en klassisk robottillämpning. Den befriar oss från en av veckans tråkigaste sysslor så att vi får mer tid för varandra.

Samtidigt har jag förundrats över den städmani som följt i dess spår, det verkar som att det finns ett extra intresse av att städa nu när det är en robot som utför sysslan. Först tolkade jag det som att man kanske alltid velat ha rent och fint omkring sig men att man hade saknat tiden för att leva upp till detta ideal, men nu har jag svängt över till en annan tolkning. Jag tror att dessa robotars ägare vill spendera tid med sin robot. Det verkar finnas en underliggande kärlek till roboten. Tydligast blir det när man hör dem säga: ”Idag hittade jag min Roomba intrasslad i en hög av sladdar klagandes på tyska, franska och engelska” eller: ”Igår såg jag hur Roomba närmade sig trappen, blev rädd och gav ifrån sig ett pip”. Eller en annan vän som nästan kärleksfullt deklarerade att han skulle Roomba-säkra sitt hem.

Kanske är det inte så konstigt att man utvecklar känslor för ett ting som lojalt ställer upp på att dammsuga när ingen är hemma?

Som av en händelse har jag sett ett antal TED-tal som handlade om hur våra liv kommer att förändras av robotar och påfallande många robotidéer verkar tala till vår förmåga till empati med dem istället för tvärtom. En av ideérna var en robot som gör allt det där som du saknar hos en partner när du separerat efter ett långt förhållande, tar täcket på natten, gnäller och tjatar på dagen… (talet på TED det jag refererar till är drygt 14 minuter in på talet).

Dessutom slog det mig att det här är redan ”old news”, vem minns inte tamagotchin? Tamagotchin som ter sig väldigt omodern i åsynen av den gulliga leksaksdinosaurien Pleo som är föremål för ett annat TED-tal.

Faktum är att även Roomba från IRobot har presenterats på TED och där har de påfallande intressanta klipp om hur vi kan komma att interagera med robotar baserat på våra emotionella kvaliteter.

Roboten kanske blir din ”low-maintenance-friend” när du inte har tid för riktiga vänner längre. Jag som trodde att vi skulle skaffa robotar för att få mer tid för varandra…