Första (IT-)hjälpen för svenska myndigheter

september 25, 2006

En myndighet som vill köpa en IT-lösning har, redan innan projektet börjat, hamnat i knipa.

Fienden heter ”offentlig upphandling”. Lagen om offentlig upphandling har anpassats för upphandlingar av konkreta varor och tjänster som exempelvis att:

  • …asfaltera tjugo mil motorväg
  • …sköta renhållningen på södermalm.
  • …mäta grundvattennivåer i någon halländsk ås.

De ovanstående aktiviteterna har inte mycket gemensamt med mjukvaruutveckling, de är alla tämligen förutsägbara aktiviteter med ett tämligen lättdefinierat mål. Alla som svarar på en offentlig upphandling måste täcka in hela den definierade målbilden. Om en leverantör missar att svara ”Ja” på ett av kraven kan en konkurerande leverantör, vid förlust, överklaga beslutet med hänvisning till att hela kravlistan inte var täckt av den vinnande leverantören.

För en myndighet som vill ha en bro fungerar detta ganska bra – visserligen kan en bro vara knepig att konstruera, men den är enkel att beskriva med geometriska mått, trafikgenomströmningskapacitet och hållbarhet. Mjukvara med tusentals funktioner låter sig inte, framgångsrikt, beskrivas på det viset. Där har IKIWISI (I’ll Know It When I See It) visat sig vara en mer framkomlig väg. Beställaren ska alltså ha möjlighet att följa utvecklingen på nära håll och korrigera riktningen på projektet när det anses nödvändigt.

Tyvärr har ingen alternativ lag stiftats för att underlätta mydigheters upphandling av mjukvarutjänster. Det betyder att myndigheterna har fastnat i en projektplanering för mjukvaruprojekt som om och om igen har visat sina svagheter i form av dålig ekonomi och dålig träffsäkerhet i resultat (m.a.o. man leverar inte en lösning på det avsedda problemet).

Men det här var inte menat som en klagosång – det finns öppningar som har börjat användas.

Som myndighet har man möjligheten att driva interna projekt, utan offentlig upphandling. Enda kravet är att myndigheten själv tar leveransansvaret och det finns inget hinder för att ta in en extern leverantör av själva konstruktionsarbetet på konsultbasis. Fördelen med det här angreppssättet är att man inte behöver slänga en massa tid på att skapa en enorm kravspecifikation inför en upphandling och man har möjligheten att utvärdera leverantörer under projektets gång (om en leverantör underpresterar så byter man bara). Man har t.o.m. möjligheten att byta ut enskilda konsulter som man inte tycker levererar i paritet med vad de kostar.

Främsta fördelen är dock den som jag nämnde tidigare, man har möjligheten att se hur produkten evolverar och kontinuerligt styra projektet mot ett mål som ger verksamhetsnytta.

Myndigheter som ser framför sig att de ska beställa mjukvara bör skaffa sig projektledarkompetens, ta hem projekten och skaffa sig ett gott samarbete med en högpresterande grupp systemutvecklare.

Låt inte våra skattepengar gå till dyra högriskprojekt – definiera istället den nya tidens lättrörliga myndigheter.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: